Smultronstället

Tjo, tja, tjenna! Det har varit en otroligt seg dag idag. Många tråkiga lektioner. Suck. Något som var rätt kul är att Jon, en kille i min klass, såg sin “dubbelgångare” för första gången idag, haha! Dock har vi bara sett den här människan i profil än så länge, men de är verkligen lika. Jon blev en aning förskräckt. Och vad heter då denna dubbelgångare om inte John så klart! Haha. Läskigt värre. Jag hittade också min dubbelgångare en gång (jag tror inte jätteseriöst på hela dubbelgångare-grejen, just to mention). Det var i Skottland för några år sedan, och jag satt och bläddrade i en tidning och fick syn på en tjej, en modell eller nått, och hon var jättelik mig! Förutom att hon såg bättre och vuxnare ut. Kanske en framtida jag? Kan ju alltid hoppas. Har även hittat min kompis Johannas hemliga tvilling, på ett kort som STS hade lagt upp på fejan. Också extremt likt! Hmm…

Hade engelska idag. Det är nu i C-kursen som saker och ting börjar bli riktigt svårt. Går dessutom Engelska Cambridge så det är massa fördjupande grammatikkunskaper man behöver kunna, och en massa svåra ord. Vår lärare är väldigt bra, och rolig, och hela gruppen verkar bestå av sköna personer, baserat på den uppfattningen jag har fått än så länge. Oskar går också i gruppen. Oskar är en kille som man nog kan säga är rätt populär i skolan, och i orten där jag bor. Han går estet-linjen och har ett band som heter Rubbermeal, som faktiskt är riktigt bra, och även en trumduo med en annan kille på vår skola. De spelar på soplock och brukar uppträda i stan. De har till och med varit med i Talang på TV! I alla fall, jag började snacka med honom när vi hade någon muntlig övning på vår första engelskalektion. Jag visste ju såklart vem han var, och vi hade dessutom gått i samma franska innan. Efter det stötte vi på varandra på bussen hem från kvällslivet i Göteborg. Vi snackade lite, och han nämnde att Rubbermeal skulle spela på Parken kvällen efter. Det hade jag i och för sig koll på sen innan, eftersom jag blivit bjuden till eventet på facebook av en annan kille i bandet. Jag och Emilie stack dit, och det jag tyckte var så kul var att Oskar kom fram till mig när han såg att jag var där, gav mig en kram och sa “Kul att du kunde komma”. Jag menar, vi känner ju inte varandra så bra direkt, och det är inte jättevanligt att någon gör så då. Inte i min ålder i alla fall. Och han är verkligen en jätteskön person. Det är han som spelar bas och sjunger i bandet, och han skämtar alltid med publiken. Det märks att han gillar uppmärksamhet. Han har inte varit på jättemånga engelska-lektioner, men idag var han där. Kom för sent så klart, och satte sig bredvid den enda lediga platsen bredvid mig. Jag såg att han inte hade någon bok och föste min åt hans håll så att han kunde se. Jag vet inte riktigt vad han tycker om mig egentligen. Vi sa inte så mycket till varandra. Han kanske bara är en väldigt trevlig person, mot de flesta. Och jag känner inte att jag är intresserad av honom, eller alltså, jag tycker att han har något visst, men inga attraherande känslor direkt. Men från att ha vetat vem han är ett bra tag, och sett vilka han umgås med (vilka är typ alla), så känns det rätt kul att han och jag är bekanta.

Imorgon ska jag och Emilie på Work-and-Travel mässa. Det ska bli skojsigt! Vi planerar ju att åka till Australien någon gång efter studenten, och stanna där i ett år. Det kommer bli så kul. Det måste verkligen bli av! Tänk vad mycket snygga boys det finns i Australien… haha, om man nu ska vara så ytlig. Det jag dock är rädd för är alla djuren. Jag skriker ju fan till bara jag ser en harkrank. Tänk då att stöta på världens farligaste spindel… Fyy! Vi får hålla oss i storstäderna, i alla fall tills vi lär oss att bli ultimata crocodile-fighters. 

Nu ska jag sova. Inte med gott samvete dock… Har inte gjort min filmkunskapsanalys! Vet i och för sig inte säkert om den skulle vara inne tills imorgon, vilket gör det hela ännu bättre, men i alla fall. Får väl skriva ihop något snabbt imorgon bitti, eller lösa det på annat sätt. Ååh, jag är så dålig. Var ska jag någonsin hitta motivation? Inte ens en fjuttig analys kunde jag få mig själv att skriva. Det är lite som att jag har en ängel och en djävul på min axel, precis som i de gamla disney-klassikerna. Ängeln säger “Du måste göra dina läxor nu, så att du får bra betyg. Gör det nu så du får det gjort”. Djävulen säger “Äsch, det kan vänta. Det är väl inte så noga. Det är ju mycket roligare att titta på TV eller måla tånaglarna eller vad fan som helst”. Vem lyssnar man på? Jo, det är ju rätt uppenbart. GOD NATT!